När jag började snickra på min hemsida för sådär en månad sedan så hade jag länge gått i tankar att jag skulle vilja börja blogga igen. Men jag kom aldrig till skott. Det var alltid något annat som var viktigare som måste göras först. Ordnas upp. Roddas. Räddas. Brist på energi. Och ibland flög jag i alla väderstreck för att jag hade överskott på energi. Att vara en idéspruta är en sak men att slutföra projekten en annan. För somliga är det enkelt och självklart. Man slutför det man har påbörjat. Punkt. Så har det inte varit i mitt fall av olika orsaker men har blivit alltmer eftertraktansvärt och jag tycker nog att jag har blivit mer målinriktad och bättre på att bromsa när jag slirar iväg.
Så hur kom jag till skott? Jag fick höra talas om ett retreat för en oförskämt billig penning. En längtan tändes och jag berättade om den för min brorsdotter som också brann för tanken. Det var inget att fundera på. Vi bokade in oss på Superkursen på Englagård i Åsbro. Från fredag eftermiddag till söndag eftermiddag delade vi rum med tre andra kursdeltagare och meditationssalen med ca sextio andra själar som var nyfikna eller som tidigare hade varit på kurser med Satyam Frank Hougen och visste hur härlig och inspirerande helgen skulle bli. Det var dagar fyllda med seminarier, meditationer, god näringsrik mat, goda samtal, 3D-bio och filmer, healing och vägledning i en anda av kärlek. Verkligen att rekommendera om man har ett intresse av personlig utveckling eller intresse av att utforska sitt inre mer. Eller varför inte bara för att man är nyfiken.
Utan att gå in närmare på kursinnehållet så kan jag säga att det veckoslutet i början på oktober hände det något i mig. Jag fick ny lust och kraft att ta tag i mina drömmar och mål. När ”den galna kusinen” dyker upp på axeln och viskar att jag inte kan eller vem tror jag att jag är så småler jag för mig själv och dissar henne. Ja det är en hon tänker jag eftersom det är min inre kritiker som hängt med mig sedan barnsben. Nu har jag gjort slut men är väl medveten om att vi kommer att hänga lite ibland ändå.
Inspirationskällor. Andra människor. Vågade möten som berör. Dela livserfarenheter. Det är väldigt fint och får det att spira inombords. Också naturen och min inre värld är triggers för skaparlust. Musik. Jag målar alltid till musik. Men det räcker inte med att ha inspiration för att få något gjort vare sig det är en akrylmålning eller skriva manus. Utan rutiner och självdisciplin blir det halvdant.
Jag sade upp mig från en fast tjänst inom vården i våras. För att kroppen inte höll längre. Hade inte gjort på många år men där och då sa jag till mig själv att nu räcker det. En osäker framtid och tunn plånbok till mötes som arbetssökande och deltagare i ett arbetsmarknadspolitiskt program för oss stukade som jag kallar det. Jag skrevs ut från programmet förra veckan då det inte ledde till varken en praktikplats i en annan mer hållbar bransch eller ett nytt jobb. Det finns så mycket att säga om detta som är en vardag för så många idag men jag broderar inte ut det mer här och nu.
Jag äger i alla fall min tid. Har fått till nya rutiner. Kroppen får återhämtning. Jag skapar rum för det som jag brinner för.
